I fredags jobbade jag min sista dag på Looklet. Det var en helt fantastisk sista dag! När jag kom till jobbet hade de andra klistrat fast hjärtballonger på min skärm och fina fotografier. De spelade disneymusik högt i högtalarna trots att klockan var 9:15 (jepp jag var sen. Alla andra dagar brukade jag vara på jobbet kl 7!) och det var fullt med folk som jobbade.
Jag höll nästan på att börja grina, men höll mig. Visste att det antagligen var bättre att spara tårarna till senare.
Vi jobbade ett par timmar, och sedan gick hela avdelningen ut på lunch. Det var jättetrevligt, vi åt på nått kinesiskt ställe eller så med väldigt god mat. Jobbet bjöd mig, det var supertrevlig stämning och jag tror att alla undrade ”Varför krävs det att någon ska sluta till att vi alla ska äta lunch ihop!?”. Jag hoppas att de är någonting som de andra fortsätter med.
Vid 16 fikade vi på kontoret, allihop. Emese hade bakat jättegott och vi drack kaffe och höll på med face swap. Jag fick en fin vas och jättevackra blommor som doftade såå gott. Tror att det var någonstans här som jag började grina för första gången – men inte sista.
Dagen gick väldigt fort. Jag jobbade inte vidare mycket, gjorde bara klart min modell, lämna över datorn och åt. Vi var ett gäng som skulle gå på AW efteråt, och när jag stod där framför dörren och insåg att jag från och med i denna stund inte kommer att jobba mer på Looklet, började jag storböla. Lämna nycklarna, datorn och allting annat som jag annars brukade ta med mig hem.
Toppen av isberget var när Zoran (den enda utanför vår avdelning som faktiskt sa hejdå, det var så jag ville ha det) kom fram och gav mig en kram. Sen grinade jag typ hela vägen till baren. Typiskt mig!
Väl utanför dörren kändes det nog ändå som att en sten släppte lite – jag var fri nu. Även om mina arbetskompisar på Looklet var helt fantastiska så passar det inte mig att jobba där. Jag är så glad för all den uppskattning alla på avdelningen visade mig.
Vi hade en supertrevlig kväll med mycket skratt och face swap. Josef kom också och det var så roligt! Vi åkte hem vid 12-tiden med glatt humör och redo för nya utmaningar. Att var fotograf på heltid. Ganska jäkla coolt alltså!