Samuel, Åza och Per

Det var en gång..

… en kompis från gymnasiet som skrev på facebook ”jag ska gifta mig, vill du fotografera mitt bröllop”? Kompisen var Fredrika. Vi har känt varandra länge, även om vi inte ses varje dag längre. Under gymnasietiden åkte vi samma tåg varje morgon och kväll i 3 år. Jag kommer fortfarande ihåg när hon berättade att hon hade träffat Joel. Vi satt i skolmatsalen och drog ur henne allt information som gick om denna mystiska man utan facebook. Och nu, 5 år senare, skrev hon till mig att de skulle gifta sig!

Hur kan man annat än jubla när man hör sådana nyheter?

Bröllopet var vackert och enkelt. I Tveta kyrka en solig lördag sa de ja till varandra, de två blev en.

Festlokalen, en stor sal med stora fönster ut mot sommarkvällen var vackert dekorerad. Det hade floristen och inredningsexperten mamma Mona sett till. Rankorna av murgröna ringlade längst med borden och stora rosa pioner var ihopsatta i fina buketter runt om i rummen. Det hade inte kunnat vara bättre.

När solens sista strålar bröt genom trädgrenarna smet jag, Fredrika & Joel ut i trädgården, iväg från gästernas skratt och sorl för att ta bilder i solnedgången. Så fantastiskt lugnt och harmoniskt där de stod och kramades medan motljuset letade sig ner på dem i den varma sommarkvällen. Nu var de äntligen man och hustru.